Anna Lundberg
Prefekt
En kommentar till Sveriges krispolitik mot människor på flykt
Författare
Summary, in Swedish
Denna artikel behandlar några av de förändringar som genomfördes i svensk migrationslagstiftning under 2016 för att minska antalet asylsökande, öka incitamenten för självmant återvändande och tydligt signalera till omvärlden att andra länder i Europa måste träda fram och dela ansvaret för flyktingmottagandet. Syftet med artikeln är att reflektera över hur de dramatiska kursändringar som ägde rum gällande synen på betydelsen av att bereda människor på flykt en fristad var möjliga. Den svenske statsministern Stefan Löfven höll i september 2015 ett tal vid en demonstration i Stockholm där han deklarerade att vi aldrig ska bygga murar för att «skilja människor från människor. Mitt Europa tar emot människor som flyr från krig. Mitt Europa bygger inte murar» (Bolling 2015). Två månader senare talade samme Löfven tillsammans med vice statsminister Åsa Romson på vad som har beskrivits som en historisk presskonferens. De båda ministrarna presenterade då en helomvändning i politiken mot bakgrund av ett akut behov av så kallat «andrum», och eftersom de ansåg att den uppkomna situationen var ett «allvarligt hot mot allmän ordning och inre säkerhet» (Regeringen 2015). Vid detta tillfälle hade inre gränskontroller mellan Danmark och Sverige redan införts (Krisinformation 2015) och några veckor senare införde Danmark passkontroll mot Tyskland. Diskussioner om en gemensam nordisk gränskontroll fördes också under en period, men avstannade bl.a. eftersom Finland menade att EU:s yttre gränskontroll i stället borde prioriteras (Larsson 2016).
Publiceringsår
2017
Språk
Svenska
Sidor
349-356
Publikation/Tidskrift/Serie
Tidsskrift for velferdsforskning
Volym
20
Issue
4
Länkar
Dokumenttyp
Artikel i tidskrift
Förlag
Fagbokforlaget
Ämne
- International Migration and Ethnic Relations
Status
Published
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISSN: 0809-2052