Dagens föreläsning är en så kallad programaktivitet som ingår i kursen RÄSA03, men samtliga på programmet var inbjudna och Eden blev fullsatt.
Förutom att berätta om rapporten ville Elin peppa studenterna till att våga söka kvalificerade jobb som det hon själv fick på Brå. Många av de formella krav på ansökningar till Brå har studenterna i och med sin utbildning på programmet.
Elin listade vanliga formella krav på ansökningar till Brå:
- Akademisk examen
- Erfarenhet av utredningsprojekt eller forskning
- God analytisk förmåga och god skrivförmåga (– Detta lär vi oss ju på universitet.)
- God kunskap om kvantitativ och kvalitativ metod (– Visa vad du har gått för kurser, men även vad du har använt på dina uppsatser.)
Jobbet på Brå var inte exakt inom Elins främsta intresseområde (ekobrottslighet), men har ändå varit mycket givande.
– När man jobbar på myndighet väljer man inte själv, utan får hoppa på det som är på gång just då, men det var nyttigt för mig att gå in i ett helt annat ämne mot vad jag själv hade valt, sa Elin Jönsson.
Tidigare erfarenhet från kriminalvården hjälpte
Elin Jönsson tog examen från Kriminologiprogrammet 2015 och från Stockholms universitets masterprogram i kriminologi 2017, men jobbade också vid sidan av sina studier och hade hunnit skaffa sig arbetslivserfarenhet som brottsofferstödjare, kriminalvårdare och forskningsassistent innan hon började jobba på Brå.
– Under tiden jag genomförde intervjuer till utredningen hjälpte det mig väldigt mycket att jag redan hade haft kontakt med fältet tidigare.
Varför fick just du jobbet på Brå?
– Förutom de formella kraven tror jag att jag lyckades framföra att jag är bra på analys och på att jobba med metod- och jag gav konkreta exempel från mina uppsatser. Min arbetslivserfarenhet var också av vikt och att jag visade att jag hade ett särsklit intresseområde, nämligen ekonomisk brottslighet, och hade kollat upp att det fanns en enhet som jobbade med just detta.
Hur fick ni tag på intervjupersonerna till rapporten?
– Vi pratade med olika myndiheter och organisationer och genom kontaktpersoner fick vi vidare kontakt. Vi började med en intervju och fick successivt kontakt med fler och fler. Men det tog lång tid att samla in allt material på 21 intervjuer, cirka 5-6 månader.
Hur fick ni dem att ställa upp? De ville ju ofta inte prata med polisen till exempel.
– Jag tror att de ville prata med oss för att de inte heller gillar situationen som den är idag i den kriminella miljön. De förstod att vi inte ville sätta dit dem, utan lyssna på dem och ge deras bild.
Du genomförde intervjuerna oftast på egen hand- var du någon gång rädd?
– Nej. Och det tror jag delvis beror på min tidigare erfarenhet från kriminalvården, men även att vi hade ett förtroende och ville lyfta fram deras berättelse.
Vad hoppas du åstadkomma med rapporten?
– Jag hoppas att vi ska bidra med ny kunskap och ge någon form av inblick i hur de kriminella själva tolkar våldet.
Intresserade frågor från publiken
Studenterna hade fått i uppgift att läsa rapporten i förväg och förbereda frågor inför föreläsningen:
– Varför kallar ni det skjutningar istället för mordförsök?
– Det är en bra poäng. Det är främst för att det inte bara handlar om mord eller mordförsök, utan även om misshandel och annat som involverar skjutvapen.
