År 2015 anlände över 1,3 miljoner asylsökande till EU, dubbelt så många som året innan. De flesta kom från krigsdrabbade länder som Syra, Afghanistan och Irak. En stor andel hade välfärdsstaterna i norra Europa som mål. Tyskland, det största landet i EU, hanterade nästan 500 000 asylärenden. Danmark tog emot 21 000 flykting – tre gånger så många som under 2013. Mer än 160 000 individer sökte skydd i Sverige, vars asyllagar var bland de mest generösa på norra halvklotet.
Asylsystemen i många europeiska länder var oförberedda på ökningen av skyddssökande personer. En mässhall i Malmö som öppnats för att fungera som väntrum förvandlades snabbt till en undermålig, provisorisk sovsal.
– Det var sjukt mycket människor på en liten yta. En familjs liggunderlag och filtar överlappade familjen bredvids. Många där var sjuka och en del spydde, säger en tidigare student vid Lunds universitet som arbetade på Migrationsverket under hösten 2015.
Arbetsbeslastningen på Migrationsverket ökade kraftigt under året. I vissa fall arbetade handläggare dygnet runt för att registrera nya asylärenden.
– Mitt allmänna intryck var att det var kaos på myndigheten. I arkivet, till exempel, där alla asylsökandes dossierer fanns, stod en plastlåda på golvet där det låg pass och andra identitetshandlingar som hamnat fel eller fallit ut på golvet.
”More akin to a panic attack than a refugee crisis, the book’s three countries of focus in Northern Europe suddenly perceived themselves as being threatened by a large inflow of unwanted bodies that they were not prepared to receive and manage” skriver redaktörerna angående att Tyskland, Danmark och Sverige upprättade passkontroller vid sina respektive södra landsgränser.
“[T]he receiving states largely encountered those groups of people on the move as embodying high levels of risk that had to be mitigated through various mechanisms. The assumption of risk triggered the desire to control the flows of people and control the individuals who embodied the perceived risks. When control and discipline became seemingly unattainable, the sense of crisis took over public discourses and policy environments triggering exaggerated responses that were camouflaged under the term ‘refugee crisis’”.
För att hantera de upplevda riskerna stiftade de nordeuropeiska välfärdsstaterna ett antal restriktiva lagar riktade mot skyddssökande personer. Danmark, med ett av EU:s mest konservativa asylpolicys, införde ”smyckeslagen”, som tillåter att myndigheterna konfiskerar flyktingars tillhörigheter värderade över 10 000 danska kronor. Den svenska regeringen valde att hålla inne permanenta uppehållstillstånd för alla asylsökande, förutom kvotflyktingar som valts ut av FN, och bara bevilja tillfälliga uppehållstillstånd med strängare krav för familjeåterförening.
Utöver lagstiftning utforskar antologin migranters erfarenheter av att möten med statsinstitutioner och de svåra konsekvenser upplevelserna medför. Författarna diskuterar sätten byråkrati, som ett centralt tema, används för att kontrollera och intervenera i migranters liv och ”utmattar” dem tills de accepterar en underordnad position i värdlandet. Att tvinga människor att vänta på obestämd tid är en sådan strategi. Ett annat ämne som avhandlas är skillnaderna mellan flyktingarnas i allmänhet positiva antaganden om rika, välkomnande välfärdsstater och den krassa verkligheten som utgöras av asylprocessen, integrationsprogram och främlingsfientliga diskurser.
Refugees and the Violence of Welfare Bureaucracies in Northern Europe är ett samarbete inom den Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet och har redigerats av Dalia Abdelhady (Centrum för Mellanösternstudier och Sociologiska institutionen), Nina Gren (Sociologiska institutionen, avdelningen för socialantropologi) och Martin Joormann (Rättssociologiska institutionen).
Boken publiceras i september 2020 av Manchester University Press. Tack vare medel från Centrum för Mellanösternstudier och Lunds universitets bibliotek tillgängliggörs en digital version för gratis nedladdning i sommar.
