Under de senaste tio åren utsätts allt fler journalister för hatiska eller hotfulla meddelande på internet. Trenden har bland annat resulterat i självcensurerande beteende och ytterligare psykologiska påfrestningar i en redan ansträngd arbetsmiljö. Mest utsatta är de journalister som bevakar migration, mångkultur, feminism och jämlikhet.
– I en mogen och välfungerande demokrati är oberoende journalistik av central betydelse. I dagens komplexa digitala medielandskap är det däremot allt svårare att uppfylla journalistiken demokratiska uppgift, där hat och hot mot journalister utgör en del av problematiken. Utvecklingen riskerar att leda till att vissa perspektiv och fakta gradvis tystas i den offentliga debatten, vilket kan medföra större samhälleliga konsekvenser, säger Oscar Björkenfeldt, doktorand vid Rättssociologiska institutionen, som undersöker hur hat och hot mot journalister försvagar demokratiska värden.
Det rättsliga stödet är begränsat för journalister som utsätts för näthat. Rättsväsendets kunskap om internettrakasserier är ofta begränsad, särskilt när det kommer till opinionsbildare, och många fall rapporteras inte.
– Det finns en mängd rättsliga problem kopplade till internets globala räckvidd och stora sociala medieföretags egna reglering av hot och hat på internet. Därutöver är ett av de största problemen att avgöra om näthatets skadliga konsekvenser är tillräckliga för att inskränka den grundlagsskyddade yttrandefriheten.
Oscar Björkenfeldt undersöker strukturer och omfattningen av hotfulla och hatiska kommentarer genom datautvinning på Twitter. Alla kommentarer riktade till omkring 2000 journalister samlas in och analyseras i realtid under två år. Intervjuer och en enkätundersökning används för att mäta bland annat graden av självcensur och rättsapparatens förmåga till skydd och stöd.