I juni beslutade fakultetsstyrelsen att Rättssociologiska institutionen blir en del av en ny eller existerande institution innan 2029 är slut. I ett meddelande till medarbetarna beskrev dåvarande prefekt Anna Lundberg den nya situationen som ett naturligt tillfälle för ett ledarskifte.
Anna Sonander tillträdde som prefekt den 1 september. Hon kommer med lång erfarenhet från institutionen, bland annat nio år som studierektor, samt ledarskapserfarenhet från några år som biträdande rektor på Furuboda folkhögskola. Hon kliver in i rollen mitt under en av de största förändringsprocesserna i institutionens historia, men med ambitionen att skapa så bra förutsättningar som möjligt för medarbetarna och det rättssociologiska ämnet.
Du har tillbringat en stor del av din akademiska karriär vid Rättssociologiska institutionen. Vad är din akademiska och professionella bakgrund?
Jag började studera statsvetenskap i Göteborg, men bytte till Lunds universitet efter ett års studier. Jag läste många olika kurser och fortsatte tills jag hittade rätt i rättssociologin. Därefter har jag varit rättssociologen trogen, förutom under min tid på Furuboda folkhögskola.
Vad tog du med dig från folkhögskolan?
Furuboda var ett fantastiskt ställe att lära sig om betydelsen av en god arbetsmiljö och vilken betydelse mötet mellan människor har. Hur jag hälsar på dig har betydelse. På folkhögskolan bygger undervisningen på relationer. Man har en relation mellan lärare och deltagare och mellan deltagare. Där jobbar man också mycket med ett helhetsperspektiv där fokus ligger på både skola, arbete och fritid. Fungerar inte det ena så fungerar inte det andra.
Jag tycker att vi har en fin arbetsmiljö här, men vi pratar kanske inte lika mycket om det, och det finns alltid saker som kan förbättras eller behöver underhållas.
Vad fick dig att tacka ja till att bli prefekt?
För det första tror jag starkt på det kollegiala ledarskapet. Jag ser mig kanske inte främst som en chef, men jag tycker att ledarskap är väldigt spännande och viktigt. För mig är en god arbetsmiljö viktig för att människor ska kunna göra sitt bästa arbete, och jag vill bidra till en miljö där vi trivs, utvecklas och faktiskt tycker om att komma till jobbet.
För det andra innebär omorganisationen både möjligheter och utmaningar. Jag vill ta ansvar i denna process för att landa i ett beslut som är så bra som möjligt för så många som möjligt.
För det tredje ligger ämnet rättssociologin mig väldigt varmt om hjärtat. Jag har varit här länge och känner ett ansvar för att värna och utveckla ämnet och institutionen.
Har du nytta av dina år som studierektor?
Jag tror att jag kan ha en fördel av att jag kan utbildningen. Jag vet också hur fakulteten fungerar och många av de system man använder. De delarna tror jag att jag kommer att ha användning för.
När det gäller själva prefektskapet är mycket nytt. Att leda styrelsen och många andra delar av uppdraget har jag inte gjort tidigare. Men jag tror att det hjälper att jag redan är inne i verksamheten. Dessutom är flera av mina tidigare studierektorskollegor prefekter nu, så jag har ett nätverk redan från början. Utöver det finns flera tidigare prefekter kvar på RÄS, så jag har gedigen erfarenhet att luta mig mot.
Vilken är den största utmaningen under din mandatperiod?
Sammanslagningen är en jätteutmaning på många sätt. Nu när vi inte längre kan säga nej måste vi göra det bästa av situationen. Jag får lägga lite av det jag själv vill åt sidan och tänka på hur vi bäst tar oss igenom det här. Ambitionen är att så många som möjligt ska bli så nöjda som möjligt. För mig är det centralt att sammanslagningen inte bara handlar om organisation, utan att vi också bevarar och vidareutvecklar det som gör verksamheten stark, både för medarbetare och studenter.
Samtidigt vet vi fortfarande inte var vi kommer att landa. Det skapar naturligtvis osäkerhet och oro bland mina kolleger. Därför vill jag försöka skapa någon typ av lugn och arbetsro under processen.
Vi är redan en välfungerande institution, duktiga på att dra in forskningsmedel, publicerar mycket och har en stark verksamhet. Det vill jag bibehålla.
Vilka andra utmaningar ser du framöver?
Arbetsmiljön är fortsatt viktig. Eftersom vi har dragit ner på antalet timmar i undervisningen behöver man, krasst sett, jobba mer som lärare för att få ihop sina timmar. Som lärare kan det vara svårt att sluta jobba när timmarna tar slut om studenterna vill ha mer. Där måste vi vara vaksamma och försöka hitta en balans. Det är ingen ny utmaning, och inget unikt för vår institution, men det är något vi behöver fortsätta arbeta med.
Vad ser du mest fram emot i din nya roll?
Det jag kanske ser mest fram emot är att få arbeta nära alla medarbetare. De samtal och möten jag redan haft har varit både inspirerande och roliga. Att kliva in i en ny roll innebär också att man får möjlighet att lära känna människor på ett nytt sätt. Tillsammans hoppas jag att vi kan fortsätta värna och utveckla det rättssociologiska ämnet och den fina verksamhet vi har byggt upp.
Kan du tänka dig att fortsätta som prefekt efter en framtida sammanslagning?
Om vi går samman med någon annan institution finns det ju redan en prefekt, men jag skulle absolut kunna tänka mig någon typ av uppdrag att ansvara för det rättssociologiska ämnet under en övergångstid. Däremot är jag inte sugen på att vara prefekt för 120 personer. Jag tycker om att känna människorna. Om vi hamnar i en betydligt större organisation känner jag att det nog inte är min grej.