Professor emeritus Håkan Hydén avhandlade missförstånd kring regeringens respektive domstolens roll i miljömål. Han hänvisar till två ledartexter i Sydsvenska dagbladet som kommenterar att regeringen inte bör överpröva Mark- och miljööverdomstolens beslut att avslå Cementa AB:s ansökan om fortsatt täktverksamhet i gotländska Slite. ”Regeringen ska inte upphäva misshagliga domar,” skrev Jesper Sahlin. Kollegan Pernilla Ström gladde sig åt att Sverige inte är Ungern där regeringen överprövar domstolsbeslut.
”Fakta är dock att det i miljömål av principiell och omfattande betydelse kan och ska överprövas av regeringen, som har sista ordet i dessa fall,” replikerar Håkan Hydén, och påpekar att juridik och politik integreras i miljömål genom Miljöbalken.
EU-domstolen missuppfattar svensk lag
Tio dagar efter Håkan Hydéns krönika publicerats skrev Lena Svenaeus, doktor i rättssociologi och tidigare Jämställdhetsombudsman, om ett mål om etnisk diskriminering mellan Diskrimineringsombudsmannen (DO) och BRA-flyg efter en extra säkerhetskontroll av en passagerare. DO menade att BRA-flyg försökt köpa sig fria från skuld genom att göra upp i godo och betala ut ett belopp i ”goodwillersättning” motsvarande det skadestånd DO yrkat på och medge käromålet, utan att erkänna diskrimineringsbrott. Tingsrätten dömde utifrån medgivandet. DO, som ansåg att passageraren inte får upprättelse om ersättningen inte kopplas till att flygbolaget erkänt diskriminering, överklagade domen.
Lena Svenaeus finner att DO missförstår svensk rätt. ”Oavsett om rubriceringen diskrimineringsersättning skrivs ut i domslutet eller ej – här varierar domstolarnas praxis – avser domslutet diskrimineringsersättning och ingen annan typ av ersättning,” skriver hon.
Tvisten som började 2017 avslutades i april i år med att EU-domstolen fastslog att ersättning utan koppling till brottet inte innebär det avskräckande straff som krävs vid etnisk diskriminering. Lena Svenaeus skriver att EU-domstolen, till följd av DO:s argumentation, också missförstått den svenska domstolsproceduren.
”Det som får EU-domstolens ledamöter att underkänna svensk processrätt – vilket är ett ingripande som avviker från grundsatsen att nationella rättegångsregler ska respekteras – är uppenbarligen att man fått uppfattningen att den svenska domstolen i ett mål som handlar om diskriminering inte presterar en dom som reglerar frågan om diskriminering utan meddelar en dom om något helt annat – i det här fallet en good-willersättning. Men tingsrättens dom på grundval av medgivandet är de facto en dom som avgör diskrimineringsfrågan.”
