Hot och hat mot journalister

Merparten av den tidiga internetforskningen satte, tämligen okritiskt, stora förhoppningar till den nya teknikens potential att främja en demokratisk utveckling av samhället. I dag vet vi att nätet även utgör betydande utmaningar för den demokratiska rättsstaten. En sådan utmaning utgörs av de hot och det hat som många journalister utsätts för. Omfattningen och graden av hot och hat som riktas mot journalister är av en sådan omfattning att det är rimligt att närma sig problematiken utifrån brottsofferperspektiv. I synnerhet gäller detta för kvinnliga journalister och för journalister som bevakar frågor som har att göra med etnicitet och jämställdhet. En nyligen genomförd kartläggning, på uppdrag av Europarådet, visar att en av tre journalister i Europa utsätts för hot och hat i en sådan omfattning att det påverkar deras psykiska välmående negativt. Utgångspunkten för det här projektet är att journalister i det att de utsätts för brottsliga kränkningar och hot, utan tillräckligt stöd från samhället, riskerar att utveckla försvarsmekanismer i form av självcensur. För samhället är en sådan utveckling problematisk.

Projektets övergripande forskningsfråga är:

Hur och under vilka förutsättningar riskerar hat och hot mot journalister online att försvaga yttrandefrihet och demokrati - och hur kan ett rättssociologiskt brottsofferperspektiv bidra till att motverka riskerna?

Teoretiskt utgår projektet från en tvärvetenskaplig ansats där kriminologisk/viktimologisk teori om cyberbrottslighet kombineras med socialpsykologisk teori om självcensur och rättsfilosofisk teori om kommunikativt handlande. Forskningsdesignen utgår från grundläggande principer för ’mixed methods’ och syftar till att bidra till ökad kunskap om journalisters utsatthet som brottsoffer i det digitala samhället, samt kunskap om hur denna utsatthet i förlängningen påverkar förutsättningarna för yttrandefrihet och demokrati.

Forskningsprojektets hemsida