I en kvantitativ studie publicerad i Journal of Consumer Policy konstaterar Mikael Lundholm, doktorand vid Rättssociologiska institutionen, att ”högre socioekonomisk status är positivt korrelerad med större potential för kompensation” vid en utmätning. Han drar också slutsatsen att korrelationen inte beror på jäviga förättningsmän, eftersom förhållandena mellan en fastighets pris och dess marknadsvärde i stort sett inte påverkas av låntagarens socioekonomiska status.
Bortsett från att utesluta partiskhet kan Mikael Lundholms uppgifter inte förklara varför det finns variationer i kompensation korrelerad med social-ekonomisk status. Han konstaterar att det kan bero på att låntagare med hög status gör bättre affärer eller underhåller sina fastigheter bättre. Ekonomiska trender, som stagnerande huspriser i områden med särskilda socioekonomiska profiler, kan också spela in. Lundholm drar slutsatsen att mer forskning behövs om drivkrafterna bakom de observerade socioekonomiska skillnaderna.
Lundholm skriver att det funnits en trend att skydda hypotekslåntagare som konsumenter när de tar lånet, men att skyddet är betydligt svagare när låntagaren står inför utmätning. Han föreslår att man implementerar konsumentskyddsnät som är relevanta även under en utmätning. Detta innefattar att utveckla alternativa hypoteksprodukter och att använda skuldlättnader för att kompensera för låg kompensation under utmätning för socioekonomiskt svaga låntagargrupper. Enligt Lundholm kan sådana skyddsnät bidra till att avhjälpa situationen genom att omfördela risk mellan långivaren, låntagaren och andra intressenter.
Studien är baserad på Kronofogdens data om exekutiva auktioner mellan år 2000 och 2014.
Besök Mikael Lundholms personliga sida för att läsa mer om hans forskning.
