-Tidigare har jag tittat mycket på motståndaren för att bilda mig en uppfattning inför tävlingen, men det har bara gjort mig nervös. Denna gång brydde jag mig inte om vem som motståndaren var utan fokuserade bara på mig själv.
Och det gick vägen. Efter tre tävlingar om tre gånger två minuter prisades Ida med två guldboxhandskar och två medaljer, en för varje förbund. Ida har tränat kampsport sedan början av 2000-talet när hon hakade på några kompisar och kände att hon hade lust att lära sig självförsvar. Och sedan har hon fortsatt.
-Det är go träning. Jag får teknik, spänst, styrka och kondition. Och så är det meditation. När jag är på träningen glömmer jag om jag är glad eller ledsen eller stressad.
För övrigt har Ida en postdoktoral tjänst på Rättssociologen vid Lunds universitet och forskar om föreställningar och hantering av våld på Västbanken.
Hänger din forskning ihop med ditt kampsportsintresse?
-Det har jag inte tänkt på. När vissa ser på kampsport ser de våld, men jag ser teknik och taktik. Kampsport är ju legitim våld och är inte straffbart så som illegitim våld är. Men ja, min forskning handlar också om olika definitioner av våld. Till exempel räknas inte slakt av en ko som våld i Sverige, men kan däremot göra det i Indien. Andra handlingar som räknas som våld i Sverige, definieras inte som våld på andra ställen. Våld och kriminalitet måste definieras av någon eller något, oftast av makten, och det tittar jag bland annat på i min forskning.
>>Läs mer om Ida Nafstad och hennes forskning om våld på Västbanken