I en enkätundersökning har rättssociologerna Karl Dahlstrand och Peter Bergwall undersökt hur 300 brottsoffer upplever att ersättningen bidragit till upprättelse, bland annat genom att minska lidande och återställa självkänsla. Av de svarande känner tre fjärdedelar att pengarnas betydelse varit begränsad eller obefintlig. Åtta av tio upplever att lidandet brottet orsakat minskat i begränsad grad eller inte alls. Och 85 procent svarar att deras självkänsla bara återställts lite grann eller ingenting.
”Om nivån på ersättningsbeloppet ligger för långt ifrån brottsoffrets egna förväntningar på kränkningsersättningen så finns en risk att ersättningen inte leder till upprättelse. Det är alltså viktigt att ersättningsbeloppet står i proportion till hur allvarlig kränkningen kan anses vara, såväl objektivt som sett ur brottsoffrets perspektiv,” skriver forskarna i rapporten Kränkning och upprättelse.
Studien, som även analyserade 1099 enkäter från allmänheten, är en replikering av Karl Dahlstrands doktorsavhandling från 2012 och uppvisar i stort sett samma resultat. I båda studierna är svarar både allmänhet och brottsoffer att kränkningsersättning är viktigt för att signalera samhällets allvarliga syn på vålds- och sexualbrott. Nu, liksom för tio år sedan, uppfattar de svarande att ersättningen som betalas till brottsoffer är låg.
Enligt rapportförfattarna är sociala normer om skadestånd till brottsoffer viktigt eftersom riksdagen beslutat att de spegla rådande sociala värderingar. Således, den 25 mars, inkom regeringen med en proposition om höjda skadestånd till brottsoffer. Men enligt forskarna handlar frågan om upprättelse för brottsoffer inte bara om pengar.
”Det viktigaste är att det finns en tydlig reaktion på brottet som ett erkännande av brottsoffret. Därför är det inte säkert att en rättspolitisk satsning enbart på höjda ersättningsnivåer ger önskad effekt. Saken bör ses i en vidare kontext; hur ersättningen motiveras och förklaras, att gärningspersonen får betala är viktigt för många respondenter liksom tidsaspekten,” skriver Karl Dahlstrand och Peter Bergwall.
Ett nytt inslag i replikeringsstudien är analysen av könsskillnader. Kvinnor är överlag mer missnöjda och kritiska mot ersättningen än män i avseendet att de i högre grad upplevs som offer, trots att kränkningsersättningen ska ge dem erkännande och upprättelse. Män tycker i mindre utsträckning att ersättningen uppfyller syftena lagen avser. Forskarna tror att detta kan bero på lägre tillit till rättsväsendet och ett led i att män generellt anser att kompensationen till brottsoffer ska vara högre än kvinnor gör.
”Avslutningsvis ska dock nämnas att för flera enkätfrågor framträder ingen direkt könsskillnad i svarsmönstret, detta resultat gäller både för ursprungsstudien och för replikan,” skriver forskarna.
Jannice Käll och Karl Dahlstrand är redaktörer för Rättssociologiska institutionens rapportserie Research Report in Sociology of Law. I forskningsportalen finns många av institutionens rapporter tillgängliga att läsa.
