Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Hedersdoktor vid Samhällsvetenskapliga fakulteten har avlidit

Thomas Mathiesen
Thomas Mathiesen (1933-2021). Foto: Universitetet i Oslo.

Norske rättssociologen Thomas Mathiesen gick bort lördagen 29 maj, 87 år gammal.

Thomas Mathiesen doktorerade vid Universitetet i Oslo 1965 med avhandlingen The Defences of the Weak som undersökte den norska kriminalvården. Tre år senare grundade han Norsk forening for kriminalreform (KROM) med målet reformera fängelsesystemet. Han ansåg att fängelse varken rehabiliterar, inkapaciterar eller fungerar allmänpreventivt. Istället är det en inhuman institution som bryter mot mänskliga rättigheter och välfärdsstatens normer.

Hans arbete bidrog till att etablera rättssociologin i Norge och i Norden och han blev internationellt känd för sin fängelseforskning och sitt samhälleliga engagemang.

Thomas Mathiesen blev professor i rättssociologi vid Universitetet i Oslo 1972. Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet utnämnde honom till hedersdoktor 2003.

Rättssociologiska institutionens forskare minns Thomas Mathiesen

Ida Nafstad, docent och biträdande universitetslektor

Ett av mina första minnen av Thomas Mathiesen är från konferensen Riv murarna i Stockholm 2000. Professor Angela Y. Davis stod på podiet. Den kända amerikanska fängelseabolitionisten och tidigare Black Panther Party-medlemmen var exalterad för hon hade hört att Thomas Mathiesen, en författare som betydde så mycket för henne, var i publiken. Thomas inflytande, påverkan och betydelse hade internationell räckvidd, inom akademin och även inom sociala rörelser för en mer human straffrättslig politik. Under sin karriär balanserade han akademi och aktivism och hade enormt inflytande i båda sfärerna. En av hans största bedrifter i det avseendet är den årliga KROM-konferensen i bergen i Norge mitt i vintern. Sedan 1969 samlar konferensen inte bara forskare och studenter, utan även advokater, fängelsepersonal, politiker och fångar för diskussioner, meningsskiljaktigheter, lösningar och visioner om en kriminalpolitik utan fängelsets smärtor. Thomas viktigaste tankar och forskning om straffrättspolitik finns i Politics of Abolition, först publicerad 1974 och i en reviderad upplaga 2015. Det har varit ett privilegium att vara en av Thomas studenter, från att jag först började på Universitetet i Oslo till mina forskarstudier, och sedan som kollega och medlem i KROM-styrelsen. Hans visdom, kunskap och engagemang kommer att fortsätta att inspirera i åren som kommer. Han kommer att vara mycket saknad!

Håkan Hydén, Professor emeritus

Thomas Mathiesen har betytt mycket för rättssociologin i Skandinavien. Han efterträdde redan på 1970-talet en av rättssociologins pionjärer i Norden, Vilhelm Aubert. Thomas Mathiesen hade länge den ledande läroboken på introduktionskursen i rättssociologi i Lund, Rätten i samhället. Han har medverkat vid ett flertal doktorsdisputationer vid Rättssociologiska institutionen i Lund, företrädesvis som betygsnämndsledamot. Han har varit bland de sakkunniga i åtskilliga tjänstetillsättningar över åren, bland annat vid min professorstjänst 1987 och vid den senaste då Reza Banakar blev professor 2013. Som erkännande för sin betydelse för ämnet i Lund under mer än ett kvartssekel blev han 2003 på förslag av Rättssociologiska institutionen hedersdoktor vid Samhällsvetenskapliga fakulteten i Lund. Med Thomas Mathiesens bortgång har en centralfigur för rättssociologin gått ur tiden. Mycket av hans idéer och tankar lever dock vidare i böcker som Den dolda disciplineringen: essäer om politisk kontroll, Makt og medier: en innføring i mediesosiologi och Makt och motmakt, för att nämna några av alla de publikationer som Thomas Mathiesen har levererat över åren. De har alla sån prägel och styrka att de inte försvinner med författarens bortgång. ”Det ofullgångna” (i svensk översättning) från 1972 lever med andra ord vidare.